En hund som tidigare blivit illa behandlad saknar ofta initiativförmåga, har ingen lust att leka och kan verka apatisk. Många nyblivna ägare till dessa hundar tror till en början att hunden helt enkelt är lugn och följsam och kan inte alls förstå varför tidigare ägare säger att de har haft problem med än ditten än datten. Det är dock sällan man får reda på i förhand att hunden man valt att adoptera har blivit illa behandlad. De första månaderna i nya hemmet är hunden tillbakadragen, inte direkt nyfiken utan kan utåt sett se ut att ha tagit hela omställningen med ro.
Crossover-hundar kan ha svårt att leka med både människor och andra hundar, helt enkelt för att den aldrig har lekt förut eller för att den har "lekt fel" och blivit bestraffad (t.ex. lekmorrat och inte tillåtits göra det) och nu har tänkesättet att "det där tänker jag inte göra igen, för nu vet jag vad som händer".
När man försöker att lära en crossover-hund nya saker med positiv förstärkning kan man känna att man snart blir tokig av att hunden inte vill ta belöningar, inte vågar göra det man vill se den göra osv, men det gäller att att ha tålamod, ta små steg och inte ge upp. En crossover-hund kan vara riktigt följsam och "duktig" på det den redan "lärt sig", det vill säga sånt som den blivit tvingad att göra annars... Hunden kanske går riktigt bra fot på vänster sida och går hur lugnt som helst i kopplet utan att verka vilja nosa speciellt mycket på promenad.
Det kan ta en crossover-hund flera år att inse att ni i den nya familjen inte tänker slå den med en tidning eller rycka i kopplet eller vända den på rygg.
I början när vi hade tagit över (vår då 2 åriga hund) Lady kröp hon ihop och sprang iväg och gömde sig när min far skulle ta ner något från hatthyllan. Hon sprang in under sängen när någon tappade telefonen i golvet.
Om man har tagit över en hund och inser att "oj, min hund är nog en såndär crossover-hund!" så gäller det att inte göra någon stor grej av när hunden skyggar undan eller springer och gömmer sig. Gör man ingen stor grej av det utan ignorerar hunden kommer hunden sakta men säkert inse att ingenting ont kommer att hända. Vill man lära hunden nya saker gör man det genom att belöna rätt beteende. Kom ihåg att en crossover-hund kan vara rädd att lyda och sällan tar egna initiativ så det är tålamod som gäller.
Så småningom kommer hunden att komma ut ur sitt skal. När detta händer kan det visa sig att hunden t.ex. skäller på andra hundar (för att den inte längre läggs på rygg eller blir bestraffad när den gör det) eller drar i kopplet (eftersom att du inte gör som förra ägaren och "korrigerar" minsta lilla "felsteg") och då gäller det att andas djupt och inte reagera med att bli upprörd. Ta ett steg tillbaka mentalt och fundera ut hur du med positiv förstärkning och nonchalans kan få hunden att välja ett alternativt beteende. Ofta kan man här behöva hjälp av en hundinstruktör/hundtränare som har tidigare erfarenhet av crossover-hundar.
När en crossover-hund kommer ut ur sitt skal kan man känna att "herregud, vad är det här!?", och det som hänt är att hunden äntligen att förstått att du inte kommer göra den illa och nu får den utlopp för allt den hållt inom sig.
En crossover-hund har alla chanser att repa sig så länge man inte bestraffar hunden. Så fort man som ny ägare bestraffar hunden brister hundens sköra tillit och hunden faller tillbaka i att vara apatisk, rädd och olycklig. Det allra viktigaste med en crossover-hund är att man nonchalerar det som man anser är ett oönskat beteende, och det näst viktigaste (men dock oerhört viktigt) är att man sen formar fram det beteende man istället önskar. Eftersom att crossover-hunden inte är bra på att ta egna initativ och inte har en lika vid beteenderepertoar som en normal hund är det forma snarare än fånga önskvärda beteenden som gäller.
Med tålamod, hopp och engagemang kan man ge en crossover-hund glädjen, lyckan och initiativförmågan tillbaka.
Mvh Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar